Har du något råd till den som funderar på ditt yrke?
Om du vill arbeta med konservering måste du först ha en möbelsnickarutbildning.

Tyvärr är återväxten i yrket i det närmaste noll, trots att det idag är så stort fokus på återvinning.  Förut fanns en möbelkonservatorsutbildning på Malmstensskolan, men den har lagts ned. Det finns heller inte många platser där du är anställningsbar. När jag började fanns det flera verkstäder i Uppsala, men nu måste du starta eget vilket också gör det hela lite knepigt.

Utmaningar med jobbet?
En skillnad är att du arbetar med möbler som inte är dina egna och som du själv inte skapat från grunden, vilket en snickare ofta gör. Det kan vara svårt att på förhand förklara hur slutresultat kommer att bli. Du kan till exempel inte visa exakt hur en yta kommer se ut när den är klar. Här är det stor skillnad om kunden är en yrkes- eller privatperson.

 Det kan också vara svårt att förklara när en möbel inte är värd att kosta på någon restaurering. Det är lätt att kunden blir besviken.

 Ytterligare en utmaning är att modernt snickeri är väsenskilt från konstsnickeriet. Idag handlar det i mångt och mycket om att sköta maskiner och inte om själva hantverket. De äldre möblerna är helt hantverksmässigt gjorda från trädet i skogen till färdig byrå.

Vad borde göras för att förbättra hantverkarnas status i samhället?
Det finns en hantverksgrupp som lyckats höja sin status och det är kockarna! Jämfört med hur det var i slutet på sjuttiotalet så har den yrkeskåren nått ett bredare allmänt intresse. Jag tror på att jobba för att få massmedial uppmärksamhet även för andra typer av hantverk. 

Foto och text: Lisbet Spörndly